Det är nästan skrattretande att Bodström med Bodströmsamhället fått ansvar för ungdomsfrågorna. Hur tänkte Mona?
Mannen som en hel ungdomsgeneration ser som synonym med övervakningssamhället som talesman för ungdomsfrågorna – är inte det att sätta bocken till trädgårdsmästare? Är han den ungdomlige ungdomsministern i skuggkabinettet. Med blont hårsvall och ett ungdomligt leende ska han få ungdomar att tro på politiken igen.
Men dra mig baklänges!
Jag ser egentligen bara tre alternativ:
- Mona Sahlin skämtar med oss.
- Mona Sahlin är dum i huvudet.
- Tomas Bodström är utsatt för ”Set-Up-To-Fail”-syndromet
Intressant val är han hur som helst Bodström. Hans äventyr i bloggosfären kanske ger honom kontakt nog med den yngre generationen för att ro det i land. Fast då vill det till att han ger sig in i samtalet/samtalen. Att han inte sitter kvar i sitt elfenbenstorn och skriver hur det är.
Jag har följt bloggen Bodströmsamhället från starten. Jag tycker det är bra att Tomas Bodström ger sig ut i bloggvärlden. Han skriver ofta rakt på och engagerande, inte utan självdistans och humor. Men jag saknar något. Han deltar inte. Hans inlägg är sällan frukten av något han läst på andra bloggar. Han deltar sällan om någonsin i diskussionen i sina kommentarsfält. Han läser dem, för ibland lyfter han upp vad som sagts där till ett eget inlägg. Jag har svårt att tro att han deltar i diskussionen på andra bloggar och man ser honom aldrig länka in sig i det pågående samtalet.
Tomas Bodströms blogg är en gammaldags megafon. En sändare och inte en plats för samtal. Synd!
Synd, eftersom framgång i bloggvärlden och bland ungdomar handlar om att man lyssnar. Inte på deras telefon och datatrafik, utan på dem!